Bloggstrejeken över

”Denna blogg är ännu ett tydligt exempel på vart mannens krut läggs, på det matriella kring föräldraskapet. Riktigt sorgligt faktiskt. Saknar något enda inlägg om tankar kring graviditeten, samspelet mellan de blivande föräldrarna och barnet”

Följande lätt kritiska men ack så tänkvärda tuggmotstånd damp ner i inboxen under september och renderade i att vi gick ut i bloggstrejk, jag och min bror. Därav avsaknaden av reflektioner den senaste tiden.

Vi kan villigt erkänna att mycket av vår tid har ägnats åt ”föga intressant” (beroende på läsaren) och högst ovetenskaplig testande och filosoferande runt materiella ting. Som i många fall har gränsat till rena barnsligheter och i de allra flesta fall genomförts med total avsaknad av genusperspektiv.

Vissa av er kanske till och med förfasas; är dessa herrar verkligen mogna, är de där bröderna Höglund verkligen värdiga och redo faderskapet?

Att Elvis kickar, hickar och nu även börjat göra den klassiska teaterövningen ”spegeln” på kvällarna - dvs när man rör med handen över magen så följer boxandet/sparkandet/rumpbuffandet (oklart vilket) inne ifrån magen handens rörelser på utsidan – är inget man riktigt törs stoltsera med. Det är en extremt mysig och häftig känsla, men vi är rädda för att ju mer vi stoltserar och tar det smått overkliga som ett nytt liv innebär för givet desto större blir fallet om något skulle gå fel. För vi är totalt maktlösa och inser att vi från och med nu och livet ut kommer att vara oroliga på ett sätt som vi hittills inte varit i närheten av tidigare.

Vi tror således på ödmjukhet inför livet, uppfostran och samspelet mellan oss och våra livskamrater. Den största orsaken till att vi valt att inte gå in på djupet och beskriva våra respektive förhållanden och hur vi resonerar tillsammans med våra kära livskamrater inför bildandet är familj, är av respekt. Respekt för det privata och det som är vårat.

Våra innersta tankar har vi därför inte för avsikt att lägga upp som smörgåsbord för er andra att avnjuta, kritisera, bedöma eller raljera över.

Om vi är mogna för faderskapet eller ej återstår att se. För oss räcker det att våra respektive tror på oss, att vi tror på dom och att vi tillsammans ser fram emot att bilda familj. Det räcker för oss.

Var är pappan i Barbro Lindgrens Max-böcker?

Barbro Lindgrens insatser för de allra minsta ska inte underskattas. Hon har skrivit en mängd barnböcker som håller hög klass. Samt är även kvinnan bakom den bästa svenska barnskivan genom tiderna, Goda Goda där Jojje Wadenius tonsatt Barbros texter. Men …

En uppmärksam och lätt upprörd fader har hört av sig angående upplägget i Barbros Max-böcker. Han är för närvarande pappaledig med sin dotter. Dagarnas spenderas bland annat med att läsa så kallade ”pappa-pek böcker”. När Barbros Max böcker lanserades i detta format släppte förlaget följande info. ”De populära Max-böckerna har börjat utges i papp-pek, alltså i pekboksformat med tjocka tåliga sidor och rundade hörn, perfekta för småttingarna att själva bläddra i.” Läs – perfekt för småttingar och pappor som bläddrar med ovarsamma korvfingrar.

Så långt allt gott. Men vid en närmare granskning av Max böckerna kan man skönja en gemensam dramaturgi. En dramaturgi som helt exkluderar fadern. Om ni vill läsa Maxböckerna och inte vill höra vare sig hur de eller detta inlägg slutar så rekommenderar jag er starkt att sluta läsa här.

Böckerna bygger alla på ngn typ av konflikt/problem som gör Max ledsen; Max tappar nallen i pottan, bråkar om en leksaksbil, ramlar och slår sig när han ska sträcka sig efter lampan, nappen försvinner etc. Nedan ser ni de tunga Maxtitlarna - som är riktade till barn - tio stycken till antalet.

• Max kaka
• Max balja
• Max boll
• Max lampa
• Max blöja
• Max potta
• Max nalle
• Max dockvagn
• Max bil
• Max napp
  

Max blir alltid ledsen. Hela tio gånger måste han tröstas och få hjälp att lösa sina problem. Gissa en gång i hur många av böckerna som hans ömma fader kommer till undsättning? Just det ingen. Noll gånger.

Mamman är så klart den omhuldande omtänksamma och omhändertagande. Så förvånande?! Samtidigt som min vän läser detta för sin dotter vill hon springa till mamma och bli tröstad, för så är det i boken. Men hur ska det gå till i dagens samhälle? när mamma är på jobbet, vad gör man då? Jo då sjunger man i jämställdhetens namn följande sång tillsammans med sitt barn: ”Mamma kom hem för vi längtar efter dig …..”

PAPPOR FÖRENA EDER!

Gunvald Larsson kör ”Bugga”

Som nybliven barnvagnsägare går man omedvetet runt och letar tecken. Man scannar av den ständigt rullande barnvagnsomgivningen med hökögon i förhoppning att se nöjda lyckliga föräldrar. Med självförtroende och lätthet hantera fordon av samma märke som vi själva nyligen inhandlat. Har kommit på mig själv med att le och nicka lite extra elitistiskt och igenkännande till dessa mammor och pappor. Som att jag vet, att de vet, ja att vi vet. Skulle de dessutom råka ha samma färg så kan det till och med undslippa: ”vilken fin vagn! Är du nöjd, oj vad den lille verkar trivas?” Och som de små och föräldrarna trivs med dessa vagnar må ni tro.

Inser att mitt beteende är smått sektbetonat. Tror att jag utför denna inofficiella gallup, för att bygga upp mitt självförtroende. Är nämligen rädd att bli mobbad. För på Södermalm så står retro- och andrahandsvagnar högt i kurs. Kommer man rullandes med en funktionell hyperteknologisk ”månlandare” löper man risk att bli hånad. Det har jag i alla fall lite nojigt fått för mig. Men efter att ha vägt för och emot så blev det ett nyinköp. Mest för att vi fått för oss att mkt stöldgods säljs på andrahandsmarknaden och att vi inte ville riska att ge Elvis den starten här i livet. Det kommer säkert bli tufft tids nog. Utan att E. ska behöva börja sina dagar i en hälad vagn.

Så när jag i förrgår spottade en vagngelike på ett utefik i våra ”hoods” så kollade jag grundligt in vagnen och knytet som låg tryggt sovandes och nerbäddat däri. Vagnen hade för övrigt samma färg som vårt vidunder. Mitt stirrande skulle från annan position kunna ha uppfattats som inspanande av modern, men så var nu inte fallet. Jag vänder blicken mot modern och är just på väg att dra igång sektritualen när en snabb maskulin skugga, som måste ha följt mig ut från fiket och de 10 metrarna längs trottoaren på caféts uteservering, dyker upp i ögonvrån. Jag vänder mig om och noterar en reslig, muskulös och sammanbiten Mikael Persbrandt. Han har en fantastisk hållning. Jag tar det säkra före det osäkra. Vänder bort blicken och traskar vidare utan tjafs.

Gunvald Larsson kör alltså ”Bugga”. Mäktigt. Ingen på Söder kommer våga vagnmobbas. För då kommer Gunvald och tar dem - så det så.

Nu är den här!

Nu är den här, vårt åk.
Det finns tyvärr inga bepansrade bestyckade vagnar på marknaden ännu. Vilket dessvärre skulle behövas här i storstan. För att uppfostra gemene man. Som överlag ger blanka fan i att landets framtid och blivande maktelit i detta nu rullas fram på gatorna.

Så vår vagn inhandlades efter principen "hellre liten men rapp än stor och slapp". Den kom som utlovat inom 5 arbetsdagar, ca 3000 spänn billigare och 8-20 veckor tidigare än vad samtliga barnvagnshandlare Hufudstaden kunde erbjuda (För ytterligare info läs inlägget: Stockholmsbarnvagnshandlare – skämmes!). Utan att göra för mkt reklam kan jag uppriktigt och ärligt rekommendera http://www.babytrader.eu./ . Babytrader Rules!

Efter att ha monterat ihop vagnen på Ikeamanér, så var det igår dax att testa vagnen i skarpt läge. Har nämligen väntat på regn, för att få testa ordentligt.


Så det var på med regnskyddet och ut och köra. Betyg = Topp

Kontrollera ventilationen så att det inte blev för varmt för den lille. Betyg = Topp

Slutligen hisskontroll; den går med bravur in i en liten storstadshiss. Betyg = Topp.

Jungfruturen kan inte beskrivas som annat än succéartad. Vagnen är en riktig magnet. Vilket jag till min fasa fick uppleva.

En yngre dam spanar in oss på håll från andra sidan vägen. Innan jag hinner reagera har hon korsat vägen och styr med små trippande målmedvetna steg rakt emot oss, mig och Kenyanen. Med uppenbar förhoppning om att få en skymt av den lille. Som tur är hinner jag precis kasta mig in i porten innan det blir konfrontation. Nästa gång den är ute och rullas är det inte med testpilot. Aldrig mer.

Tillbaka till rötterna

Är tillbaka där det en gång började, i Östersund. Det var här jag en gång tog mina första stapplande steg. Under ömt överseende av mina föräldrar. De har bjudit på en hel del högklassigt föräldraskap genom åren, må ni tro. Eller vad sägs om följande facit: Samtliga kottar (jag, brorsan och syrran) har flyttat ut under ordnade former, ingen har rymt. Vi har tillsammans haft nästan inga hål i tänderna alls och har alla lyckats med bedriften att ta körkort. Det kan man inte kalla annat än succé.

Grön sparkdräkt "liten men tuff". Modell: Lumor

Jag har således återvänt till rötterna för att lära av mästarna. Till min stora glädje har de sparat en hel del av min gamla kläder. Vi har förstått att mode är en stor grej i bloggosfären och tänkte därför lägga ut några heta alster.

Då jag själv ej kommer ner i sparkdräkten längre - jag har gått upp en hel del och har kraftig benstomme - så har jag tagit hjälp av Jonkes gamla vapendragare, Waldorfdockan Lumor. Waldorf tänker ni, vad är det för flum? Lumor verkar ju själsbefriad han/hon/det har ju inget ansiktsuttryck? Precis. Waldorfpedagogiken bygger på att fantasin och tänkandet ska stimuleras och just därför har Lumor skapats för att uppfattas som nollställd och själslös. Så att den som leker med Lumor själv får skapa sig en historia. För sådan var tiden när jag och min bror växte upp.


Men om ni frågar Jonke så har Lumor allt. Han/hon/det har bland annat seglat de sju haven, byggt kojor, lyssnat på hawaiimusik i Danmark, bajsat på golvet, varit söderhavskung, tröstat/peppat, fiskat lax i Altaälven, varit på bigaråjakt, beskyddat, dansat lambada i solnedgången samt även hunnit med att kurtisera med en och annan Waldorfdam. "So don't judge the book by the cover". Lumor var, och är fortfarande "the king" i min broders ögon.

Elefantmönstrad body, min gamla favorit.

Ovan ser ni mitt favoritplagg från 1975/76, därav två uppsättningar. Hoppas innerligt att Elvis fortsätter att gro och kicka i 8 veckor till, för att sedan komma ut pigg och kry. Då lovar jag att han/hon ska få överta samma plagg som pappa en gång låg och gjorde armhävningar i.

Klargörande från "En riktig pappa” (Nisse)

Vi har från signaturen ”en riktig pappa” fått ett klargörande mail. Där han i omfattande och indignerade ordalag redgör för tekniken bakom den luktfria bajshinken. Han poängterar att den på intet sätt är banbrytande. Vi misstänker att signaturen ”en riktig pappa” har förflutet på Chalmers eller KTH. Nu jobbar som ingenjör och för närvarande springer mellan blöjorna och nyhetssändningarna för att följa Fugelsangs kommande rymdäventyr. Eventuellt leker ni redan nu rymdfärjan ”Discovery” där hemma, du och ditt barn. Kan det stämma?

Hur som helst är detta uppenbarligen ett ämne som berör och fascinerar. Varför vi har tagit ett publicistiskt beslut att vidareförmedla delar av ”en riktig pappas” redogörelse nedan. (för den som önskar läsa mer se inlägget ”luktfri bajshink – check”).

”Kära broder pappa,

Tack för underhållande och intressant läsning …
.. Ingenting är luktfritt. Men det kan uppfattas som luktfritt om ämnet (grundämne eller ej, samma fysiska princip föreligger) i fråga är hermetiskt förslutet. Sannolikt så försluts blöjan med barnets fekalier inom en stängd sfär varför odörerna stannar inom denna. Således når den aldrig omgivningens luktsinnen och uppfattas som luktfri. Inne i den hermetiskt slutna sfären, det slutna rummet, luktar det dock satan. Det vill jag lova.

Hermetisk förslutning innebär gastät förslutning. Ofta avses luft som gas, till exempel i hermetiskt förslutna förpackningar. Ordet kommer från medeltida alkemi och Hermes Trismegistos.

För recensioner av er Angelcare och ytterligare diskussion om hur det faktiskt fungerar se följande länk:

http://reviews.argos.co.uk/1493-en_gb/3761913/reviews.htm

/En riktig pappa”


Vi tackar ödmjukast för den utförliga förklaring, samt väljer att repetera och illustrera med bilderna nedan.


Hermetiskt försluten = ingen lukt



Ej hermetisk försluten, här illustrerat av renoveringsmännens mulltoa i vår renoveringslägenhet. Vilken var högst temporär och nu är ett minne blott. = lukt

Broder Pappa Recenserar dvd - ”Världen genom barnets ögon” (Nisse & Jonke)

”Världen genom barnets ögon”, ansvarig utgivare Pampers Village (”en plats att växa tillsammans”).

Det är med nyfiken lystenhet och hopp om liv vi bänkar oss i tv-soffan, min bror och jag. Texten på omslaget lovar gott. Dvd:n har tagits fram i samarbete med Anette Karmilof Smith, en internationell expert på barns utveckling. Hon ska enligt konvolutet ha skrivit sju böcker och över 200 tidskriftsartiklar om barns utveckling. Förväntningarna är med andra ord skyhöga.

Men redan vid ankomst till den inledande dvdmenyn börjar vi ana oråd. Det är ljust färgglatt och tillrättalagt. Jingeln ”I feel good no place I rather be” loopas om och om. En överlycklig bebis I pampersblöja skiner i bakgrunden. Ja - vem skulle inte hellre vilja sitta i en blöja om man ändå finge den möjligheten?

Vi erbjuds möjlighet att välja på inte mindre än 18 språk (mandarin är det språk som gör sig bäst). Ingen dogma här inte. Det här är en riktig storproduktion. Pampers produktionsteam har tydligen valt att begränsa antalet versioner som de vill erövra världen med till en. Med Oscarsvinnaren ”Sagan om ringen” som utgångspunkt kan man skönja deras vision med projektet. ”One dvd to rule them all”.

Redan efter den första repliken står det klart. Anette Karmilof Smith har sålt sig själv. Dyrt hoppas vi. För Pampers Village våldför sig på materialet, som till vissa delar faktiskt är bra. Casting av samtliga individer över 15 månader är under all kritik, liksom filmmusiken som uteslutande består av ”I feel good no place I rather be”.

Så står ni ikväll framför dvdhyllan och tvekar mellan bröderna Cohens ”Burned after reading” eller ”Världen genom ett barnets ögon”, så hyr för guds skull inte ”Världen genom barnets ögon”. Ni kommer bara att bli besvikna, den suger.

Slutbetyget = en punkterad barnvagn utan svänghjul på framkammen.

För er som ändå är nyfikna över innehållet följer nedan en kort sammanfattning. Så att ni slipper genomlida.

Del 1, I mörkret – här redogörs för att barnet har känsel och hörsel redan i magen och att det gärna leker och lyssnar till musik. Gissa en gång vilken musik barnet i pampersmagen föredrar? Har Anette verkligen godkänt detta?!

Del 2, Allt är suddigt – här beskrivs barnets begränsade syn, enligt dvd:n 25 cm de första månaderna.

Del 3, Vad är det – saker och ting börjar undersökas med munnen. På så vis bekantar och artbestämmer en liten krabat saker och ting.

Del 4, Babymassage – kan vara skönt för den lille och har bevisats kunna förstärkas dennes immunförsvar. Innehåller även en genomgång av hur man går till väga. Det enda avsnittet som bidrog med ngt som vi inte visste tidigare.

Bebis-ergonomin som gud glömde (Jonke)

Har funderat en längre tid nu på det här med cykelbarnstolar. Jag kan inte förstå det.



Har nu observerat ett gäng bebisar som transporterats i cykelbarnstol och resultatet är förbluffande. Inte en enda bebis sitter bekvämt i dessa stolar. Jo visst, de suttar frenetiskt på sina nappar och ser i många fall ganska så harmoniska och gulliga ut.
Men, vad hände med bebis-ergonomin. Snoriga, dubbelvikta, stirrandes ner i grus och asfalt som susar förbi. Krökt rygg och nacke kan inte vara bra för ett växande barn.

Det handlar inte endast om cykelbarnstolen. Jag tror att det är två olika konstruktioner som krockar.

Cykelbarnstolstillverkarna verkar anse att en bebis inte behöver hjälm. Utan hjälm sitter de alldeles utmärkt i dessa stolar nämligen. Samtidigt så verkar det som att barnhjälmstillverkarna tycker att en 1-årig bebis borde kunna framföra sitt fordon helt på egen hand, sittandes i sadeln och inte i cykelbarnstolen.

Hur kan det vara så viktigt med strömlinjeformade hjälmar för ett litet kryp som inte ens kan gå?

Design före funktion, det kommer att förgöra vårt samhälle. Dessutom så är ordet design ett ord som borde förbjudas.

Det här är ett problem som vi inte längre kan blunda för brorsan.

Stockholms barnvagnshandlare - skämmes! (Nisse)

Efter att ha behandlats med silkesvantar respekt och förståelse av Karlhamns enade barnvagnskår, bestående av en äldre gentleman. Som i sin strävan att svara på oroliga frågor och funderingar böjde sig så djupt att man vid ett flertal tillfällen kunde skönja hans undersköna herrkalsong. Dock högst omedvetet och trots att herren bar ett par högt sittande gabardinbyxor ska tilläggas. Han försökte inte heller klä av sig för att krypa ner i en av vagnarna, som några av er nu kanske föreställer. Absolut inte, så dedikerad var han inte. Det var stil och klass på demonstrationen, ingen buskis. (För den som önskar läsa mer om denna episod se inlägget ”Det ska vara svänghjul på framkammen” )

Döm om min förvåning när servicen i motsvarande butiker i Stockholm visar sig vara undermålig. Trots att det ändå rör sig om priser som väl kan jämföras vid köp av en begagnad och klart funktionell bil så lämnar servicen en hel del övrigt att önska. (En f.d. arbetskollega ska enligt illasinnade rykten ha sålt sin bil för 10 000 SEK för att sedan direkt ha gått ut och spenderat pengarna på en barnvagn för 11 000 SEK. Så ni vet vilken prisnivå som det i de mest extrema fallen kan röra sig om.) Det är skrämselpropaganda av värsta George Bush manér som kablas ut i den kungliga Hufvudstaden. Med vag antydan om dåligt föräldraskap, som givetvis stinger i det ännu obefintliga föräldrarsjälvförtroendet. Och om man inte har mage har man överhuvudtaget inte i butikerna att göra. En gravidmage och stöd från sambo är ett måste i dessa situationer.

”MEN HERRE GUD, SA NI OKTOBER!? JA då är ni sent ute, det är i regel 8-15 veckors leveranstid på våra kvalitetsvagnar. Ja vi säljer bara sånna”, säger den beskäftiga expediten på mästrande östermalmsdialekt. Hon lägger huvudet på sned, tittar stint på oss och skakar på huvudet. ”Beställer ni idag så kanske vi hinner. Vi har dessutom den kompletta inköpslistan på vad som behövs den första tiden, så ni är ändå i goda händer. Det ska nog ordna sig det här”. Hon drar fram en checklista på ”måste-ha” saker vilken omfattar butikens samtliga produkter och lite till. Samma PR-maskineri som Bush körde i samband med Irakinvasionen med "dödens kortlek" rullas upp framför oss. ”Om vi inte fångar dessa evil-mens/bad-guys så …", ”om ni inte köper alla de här grejerna så …. "

Om ni bor i Stockholmstrakten gå in i en Bontibutik och fråga efter listan. Den är mkt underhållande och innehåller i stort sett allt. Förutom kärlek och värme, ngt som även expediten var i total avsaknad av. I stället för att fälla upp långfingret och ställa till scen, låtsades vi vara uppriktigt intresserade och radade upp de två finalistvagnarna för ett sluttest inne i butiken. Vi tynade och testade så hårt vi förmådde utan att gå över gränsen för vad som skulle kunna anses som odrägligt, innan vi bestämde oss för en vinnare.

Sedan gick hem och beställde den från Internet via http://www.babytrader.eu/. För ca 3 000 spänn billigare och med leverans hem till dörren inom 2-5 dagar. Har redan fått bekräftelse om att grejerna är på väg. Två års garanti samt bra recensioner avgjorde saken. Ska vänta med att hylla innan vagnen faktiskt är på plats, men det verkar onekligen lovande. När den har kommit ska jag bädda ner Kenyanen och svänga förbi butiken. Bara för att kolla läget.

Det curlas duktigt för de blivande landsbygdsföräldrarna (Nisse)

Efter ett snabbt nedslag i Karlshamn eller närmare bestämt i Toastarp - där min bror och hans fru närmare bestämt faktiskt bor - så har jag kommit fram till att det curlas duktigt för de blivande landsbygdsföräldrarna.

Mödrarna får genomgå extra tester så som exempelvis hjälp med att kolla risken för graviditetsdiabetes. Det tillhandahålls bilbarnstol. Den får man låna av kommunen till dess att ens knytte har växt ur den. Den blivande pappan erbjuds i anslutning till själva förlossningen att sova över på sjukhuset samt att för det facila priset av 80 SEK/dygn göra övriga familjen sällskap under dagens samtliga måltider. Vilka enligt utsago ska serveras varma.

För samma pris som för en ”dagens” i Stockholm får man således avnjuta frukost, lunch, middag samt fika i form av skorpor och nyponsoppa. Det är med andra ord förspänt och krattat. Här i Stockholm har kommunen tydligen inte råd, vad ger man?

Å andra sidan så slipper vi förhoppningsvis bränna fem och en halv mil i bil till närmaste BB, i Karlskrona. För att i allra i värst fall tvingas svänga av vid en rastplats. Fälla fram baksätet, bädda ombonat samt involvera en långtradarchaffis att ringa på hjälp. Medan man själv peppar och assistera sin käresta i krystandet och andandet.

Till Södersjukhuset har vi cirka 500 meter och det har sagts oss att det finns plats i oktober. Men det råder ju boom nu så det är bara att hoppas att det stämmer. Annars så kanske vi ses på frukostbuffén i Karlskrona, käre bror. Jag ska ta en latte och en croissant, för det gör man här i Stockholm.

Varmkorven (Nisse)

Konturerna av vad som ser ut att vara en fot uppenbarar sig på utsidan magen. Så försvinner de. Men plötsligt, där strax bredvid syns de igen. Är det andra foten? Frekvensen ökar, höger vänster, höger vänster. Elvis står vackert och stampar på stället, liket en dressyrhäst av mästarklass som utför en "Piaff". Det är en ”Piaff” av rang som bjuds!

Som att Elvis vet. Att Elvis hör sin blivande moders glada röst, känner hennes lugnande hand och bestämmer sig för att bjuda på det där lilla extra. Nu när pappa är borta. Innan Anna hinner smälta vad som verkligen sker så kommer det mer. Elvis lägger i kopplingen och växlar om från "Piaff" till "Passage” för att slutligen spinna lossa i ngt som närmast kan beskrivas som en konverterad moonwalk. Ett velodromvarv avverkas därinne i magen innan E. är nöjd med sin nya position och åter lägger sig till ro.

E. har för övrigt två favoritpositioner: ”Varmkorven” - när han/hon ligger parallellt med byxlinningen. ”Flaggstången” - när han/hon lägger sig från bäckenet och uppåt i en klassisk s.k. kallad babybjörnposition. Platsbyten mellan dess sker så gott som dagligdax. Dock har jag aldrig varit med om att platsbytet bjudit sådan show som det ska ha gjort igår förmiddag. Det grämer mig djupt att jag missade mitt barns första trippande steg-i-sättningarna. Jag som ska bli en högst närvarande fader.

I stället får jag händelseförloppet återgivet per sms och telefon. Saknaden är mkt stor. Jag saknar min kära sambo och vårt gemensamma sprattelprojekt i hennes vackra mage ngt enormt. Jag älskar dom båda innerligt, även om man ibland får ta en skopa av graviditetshormonerna. Det hör liksom till. Att bli anklagad för att lukta leverpastej, kebab, mjölk etc. Hur nyborstade tänder och fräsch munhåla man än besitter. Det är helt enkelt sådant man får ta.



Jag minns med glädje tillbaka på kräftskivan vi hade innan jag åkte. Elvis första. Trettio veckor gammal eller -10 veckor ung, beroende på hur man väljer att se det.

Jag vill ha svänghjul på framkammen (Jonke)

Sitter med knäna strax under hakan och kan knappt röra mig. Svettas som en gris, ac:n i brorsans bil har för länge sedan slutat att fungera. Hur mycket jag än bönar och ber om att få åka fram i bilen så får jag inte det. Brorsan vägrar att montera bort barnstolen som Kenyanen åker i. – Han är inte gammal nog att stanna hemma själv, dessutom så är han nyfiken och ivrig på att se och lära sig nytt. Dom är det, barn i hans ålder, säger brorsan utan att se åt mitt håll. När vi stannat bilen utanför barnvagnsaffären låter han en av framrutorna vara lite nedvevad.
– Så att han får lite frisk luft, säger Nisse.
Börjar fundera på om det står riktigt rätt till?

Jag och Kicki har ju redan beställt vagn, nu är det min brors tur och jag har följt med för att ledsaga honom. Vilken cirkus.
Barnvagnarna står tätt, tätt parkerade i övervåningen på ett charmigt gammalt trähus, byggt 1850. Våningen är på runt 40 kvadrat och takhöjden runt 185cm. På denna yta trängs ett 20-tal barnvagnsmodeller av alla de slag. Min bror är 198 cm lång.
Vi börjar med att testrulla och känna på den vagnen som vi beställt, Nisse ser mycket belåten ut. – Vilken fantastisk känsla och vad lätt den är, vilken närvaro. Nisse börjar gå igång…


Då kommer säljaren upp för trappen. En trevlig man i 60-års åldern. –Kan jag hjälpa er med något, undrar säljaren.
– Näe vi bara titt..
– Ja gärna, jag skulle vilja ha så mycket hjälp och information som möjligt, om det går bra för dig förstås, säger Nisse och kollar djupt in i ögonen på den trevlige mannen. Jag ska bli pappa och det här är min bror, han ska också bli pappa. Min bror kommer härifrån men jag bor i Stockholm, där är det lite annorlunda vet du. Trängre och mycket folk, viktigt med en lättstyrd vagn, helst ska man kunna styra med en hand. Jag vill ha svänghjul på framkammen. Folk i Stockholm respekterar inte barnvagnar på samma sätt som här, de vejar inte för en barnvagn, där får man kryssa mellan och runt människorna. Jag vet för jag testkörde min polares vagn här om dagen, han är redan pappa. Du vet, vi bor mitt i stan ganska högt upp, trång hiss som fan, bara 105 cm djup. Har du måtten på vagnarna? Annars så kan det nog vara bra med en tummstock.
Säljaren har faktiskt en tumstock. Nu har Nisse smörjt upp säljaren riktigt, riktigt väl och det är dags för nästa fas av barnvagnsfarsen, nu börjar möbleringen och rallyt. Vikt på mitten för att inte slå huvudet i taket börjar Nisse att möblera om på den lilla övervåningen. Han gör plats för en testpromenad. Sen börjar rallyt, mätandet, hopfällandet, uppfällandet, svängtest, stabilitetstest, bromstest, krocktest. Nisse gör allt man kan göra med en barnvagn, och han gör det med samtliga modeller i affären, utom Brio, det märket har han redan på förhand dömt ut. Stackars säljaren svarar på alla frågor, det glöder i tummstocken och han börjar inta en lätt röd färg i ansiktet. Den röda färgen i ansiktet beror inte på att han är arg eller upprörd över brorsans stigande entusiasm, den beror helt enkelt på att han börjar bli utmattad…

Storyn slutar egentligen inte här men jag väljer att inte skriva mera. Vilken vagn som vann lämnar jag till min bror att berätta mera om. Det var hur som helst ett trevligt besök i barnvagnsaffären. Nisse och säljaren kom varandra väldigt nära. Båda var nog väldigt nöjda, på sitt eget lilla vis när vi lämnade butiken.

På eftermiddagen spelade jag och min bror golf. Kenyanen följde naturligtvis med. Jag vann.

Broderpappa testar - bilbarnstol: (Nisse)

Har anslutit till min bror, tillika blivande faderskollega och initierad broderpappa skribent. I går avverkades de 533,4 km mellan Stockholm och Karlshamn i ett lagligt huj. Ett gyllene tillfälle att testa bilbarnstol. Inhandlade nämligen även en sådan här om dagen. Upphetsningen över ”Angelcare nappy disposal system” tog dock över varför jag missade att redogöra om det här på bloggen.

I sann Sverker Olofsson anda monterade jag stolen och spände motvilligt på testpiloten ”Kenyanen” för färd söderut. Stolen var lätt att montera och klarade med bravur körelement så som bla omkörning, kraftig inbromsning och axning. Sverker inom mig smälte. Det kan inte bli annat än toppbetyg. Även Kenyan verkade nöjd. Det finns dock bättringspotential. Till näst tripp ska jag lägga en ihoprullad filt under stolens ena ände så att den lilla passageraren kommer att få en lite skönare och mer bakåtlutad position än vad Kenyanen fick känna på, tur att det finns testpiloter.

Kan varmt rekommendera denna bilbarnstol av märket Akta Greco, en ”klick-in-klick-ur-modell” så att man slipper väcka sin knatte när han/hon ömt ska lyftas in eller ut från bilen. Fick den själv rekommenderad av en blivande pappakollega och för 995 pix så ska den kunna vara din. Om man köper den hos Babyproffsen så får man dessutom sälja tillbaka den för halva priset när den lille har vuxit ut den. Respekt!

P&P = pojke? (Jonke)

5 frågor som jag ska ställa till våran barnmorska.

1). Hur ömtåligt är barnet just nu. Kristina envisas med att ligga snett och belastar på det viset en del av magen. Det blir alltså ett visst tryck mellan mage och säng och således även på min lilla Agaton, från och med nu mitt arbetsnamn på miraklet. Det blir så krystat och plutinuttigt att skriva miraklet hela tiden, även om det råkar vara just ett mirakel. Får inte glömma bort att jag är man, en hård sådan med! Mer om mirakel-storyn en annan gång.

2). Ultraljud V 19 (då var jag tyvärr bortrest). Kan man med ett otränat öga se om det är en pojke eller flicka? Kristina berättade för mig att hon tyckte sig se en pip (pip som i t.ex. Tekanna) där pillisnoppen på en pojke borde sitta. Detta berättade hon naturligtvis för mig när hon ringde efter ultraljudet. Jag har funderat lite över saken men efter hand har det liksom fallit i glömska, tills i förrgår. Då frågade hon mig; - har bebisar pung? Hon hade alltså inte bara sett en pip, hon hade sett både pip och pung, eller i alla fall något som liknade pip och pung. Nu har jag börjat fundera lite kring saken igen, inte för att det spelar någon som helst roll vilket kön det blir, men det är en fråga jag tänker bolla med vår barnmorska. Pip och pung, kan det betyda att det blir en pojke?

3). Psykoprofylax. Finns det några sådana kurser i vårt närområde? Skulle vara riktigt intressant att lära sig och jag tror jag kan ha mycket nytta av det under själva födandet. Jag har själv testat skillnaden med och utan ”psyko-andning” i kombination med bortkoppling av tanken på smärta, då jag blev utsatt för ett kraftigt nyp i knävecket. Skillnaden i smärtgrad var faktiskt påtaglig. Psykoprofylax och lustgas är nog en bra kombo?

4). Svininfluensan. Det är hög tid att Kristina blir vaccinerad mot den, när och var kan det bli aktuellt.

5). Lerduveskytte. Är det ok att skjuta lerduvor när man är gravid? Ett hagelskott smäller ganska bra. Finns det risk att barnets hörsel tar skada?

En annan sak som jag funderar mycket kring men som inte har med barnmorskan att göra är cykelstolar för barn. Mer om det en annan dag..

Luktfri bajshink - check! (Nisse)

Idag har den luktfria bajshinken eller som företaget själv kallar den "Angelcare" (Nappy Disposal System) konkats hem till evakueringslägenheten via tunnelbanan. En svårslagen upplevelse, trodde aldrig i min vildaste fantasi att texten "Multi lagers specialpåse stänger inne odörer" skulle rendera så många avundsjuka blickar. En slogan som förpliktigar. Hoppas innerligt att den håller vad den lovar. Knappt att man orkar vänta till slutet av oktober för att få testa denna banbrytande teknik. Funderar starkt på att ställa upp den i vår brandhärjade lägenhet där jag till min fasa upptäckt att saneringsmännen tagit egna initiativ vad gäller byggandet av mulltoa, de har låtit "bygga" en träkarm på en hink som de har trätt en plastpåse i ....
I morgon är den utbytt mot Angelcare.

Det bästa med blöjhinken är att den var gratis och att den ingick i ett "välkommen till världen paket" som jag tror att all nya föräldrar får från butiken babyproffsen, så gå dit och testa. Sympatiskt och oväntat. Kittet innehåll en massa annat smått och gott också; lite blöjor anpassade för de allra minsta rumporna, en napp, en amningsbehå, ngr tidningar, en dvd om hur det är inne i magen och diverse reklamblad.

Nu ska det sovas för i morgon ska vi träffa vår barnmorska Jane och då vill man vara pigg och rask.

Min lilla anka (Jonke)

Nu är vi i vecka 24 och som syns på bilden så har jag inte gått upp så fasligt mycket, bara 3 kilo på 24 veckor. Min fru har gått upp lite mera, bra tycker både jag och barnmorskan. Jag kallar henne för min lilla anka, min fru alltså. Likheterna mellan henne och en anka finns där om man kollar riktigt noga, tycker jag i alla fall. En gullig liten anka skall tilläggas.





Fick ett skype-meddelande av min fru, vårat lilla mirakel har tydligen ett duktigt eftermiddagsparty i hennes mage. Så otroligt häftigt att ligga och känna på magen när miraklet gymnastiserar.

På Onsdag kommer min bror Nisse ner och hälsar på. Då ska vi fiska och spela golf. Men framförallt ska vi snacka bebisar, vagnmärken, pappakläder, krystteknik, fotmassage och trevliga fik som vi ska pappa-invadera med våra nya ”rides”. Jag tror att Miraklet och Elvis kommer att få det trevligt med oss. Oj vad roligt det ska bli!

Nu ska jag snart hem och se om posten har kommit...

Slabbvänlig köksbänk har inhandlats (Nisse)

Genom att den blivande förstfödde sparkade satan - det var boom-chicha-boom av rang - när vi besökte den eldehärjade tilltänkta familjelägenheten har den lille knatten (han eller hon är fortfarande oklart) som går under arbetsnamnet "Elvis" låtit oss förstå att överst på önskelistan står brandsanering, ommålning, golvslipning, köksrenovering etc. Så att "the choosen one" slipper växa upp i en bunker till evakueringslägenhet. Om än inredd med Ingvar Kamperads senaste möbellinje för den som vill köpa det absolut billagaste som IKEA erbjuder - fyndhörnan inkluderat - vilket man vill om man heter länsförsäkringar och ska "inreda" en evakueringslägenhet.

Så istället för att ägna tid åt barnvagnar, bilbarnstolar, barnsängar etc så har det varit fullt drag att beställa kök och bänkskivor denna vecka. Idag på förmiddagen lades den sista beställningen. Det blir en bänkskiva i slabbvänligt laminat som pappa delvis själv växt upp med, det klassiska funksimönstret virrvarr. Vad vi ska söla tillsammans jag och mitt barn, det ska bli kul.

Sådan far sådan son/dotter. Är rädd att likheterna inte stoppar där för enligt utsago ska jag ha varit "nyfiket vild" i jakt på livet under mina första levnadsår. Så pass att en liten hjälm ska ha införskaffats för att min säkerhet skulle kunna garanteras. Att dömma av sparkfrekvensen skulle det inte förvåna mig om Elvis kommer kräva ngt liknande. Men bara lille mesias nedkomst går bra så lovar jag att du kommer att få vara hur vild som helst. För så länge du sparkar, skriker, skiter eller kryper omkring i hjälm så finns du.

Har idag äntligen haft tid at kolla upp lite olika spår vad gäller barnvagnar, kan lugnt säga att det är en djungel, en djungel som reduceras kraftigt över att vår blivande hiss har ett djup på 105 cm. Har sållat ut ett par finalister som möter kriterierna samt vad roligare är har jag under mitt letande på nätet surfat över leksaken "kiss och bajs". Den verkar kul.

Vi ska söla och leka med leksaken kiss och bajs tillsammans. Vi ska bli bästisar mitt barn och jag.

(Jonke)

Igår beställdes det en babyracer. Det blev en Emmaljunga citycross, det sägs att den skall vara bra om man bor ute på landet och ska rulla i naturen. Liggdel i knallblått och sittdel i en fin beige färg. Den såg riktigt giftig ut och kändes bra att styra samt lätt att lyfta och fälla. Den är dock ganska så stor så det är väl ingenting för min bror som bor i storstan och rattar bland stekare, stressare och upptagna människor med alldeles för mycket attityd.

Efter ett hett tips ifrån min bror Nisse, funderar jag på att beställa lite härlig barnmusik alá Jojje Wadenius. Jag vet att den musiken lämpar sig bra för barn som förstår, mitt barn är inte fött ännu men jag tänkte att det kan vara härligt för den att lyssna genom mammans mage. Samtidigt tänkte jag passa på att beställa lite klassisk musik, sägs det ska vara bra för utvecklingen och inlärningsförmågan. Övertänd någon?

Att barnet hör och har utvecklat hörsel råder dock ingen tvekan om. På kvällarna brukar jag lyssna och känna efter om det är något drag där inne i mörkret (magen), nästan alltid sparkas det och boxas det lite, men inte alltid. Det är då jag tar fram mitt specialknep, ett knep som borde fungera på alla ofödda bebisar som gillar/inte gillar att bli kallad min lilla groda (groda uttalas med skorrande r, på samma sätt som Katla i Mammas nya kille i P3 skulle ha uttalat det). Sätt munnen mot magen och säg; -hallå min lilla grrroda. Varje gång jag gör det får jag en spark i huvudet, om det är för att bebisen gillar det eller inte har jag ingen aning om.

Nu är det frukost på kontoret. Morsning!

(Jonke)
Nu ruvar våra "koner" som bäst, i höst/vinter är det tänkt att det ska värpas. Den här bloggen kommer att handla om mig (Jonke) och min brors (Nisse) väg in i pappalivet.

Återkommer..