Varmkorven (Nisse)

Konturerna av vad som ser ut att vara en fot uppenbarar sig på utsidan magen. Så försvinner de. Men plötsligt, där strax bredvid syns de igen. Är det andra foten? Frekvensen ökar, höger vänster, höger vänster. Elvis står vackert och stampar på stället, liket en dressyrhäst av mästarklass som utför en "Piaff". Det är en ”Piaff” av rang som bjuds!

Som att Elvis vet. Att Elvis hör sin blivande moders glada röst, känner hennes lugnande hand och bestämmer sig för att bjuda på det där lilla extra. Nu när pappa är borta. Innan Anna hinner smälta vad som verkligen sker så kommer det mer. Elvis lägger i kopplingen och växlar om från "Piaff" till "Passage” för att slutligen spinna lossa i ngt som närmast kan beskrivas som en konverterad moonwalk. Ett velodromvarv avverkas därinne i magen innan E. är nöjd med sin nya position och åter lägger sig till ro.

E. har för övrigt två favoritpositioner: ”Varmkorven” - när han/hon ligger parallellt med byxlinningen. ”Flaggstången” - när han/hon lägger sig från bäckenet och uppåt i en klassisk s.k. kallad babybjörnposition. Platsbyten mellan dess sker så gott som dagligdax. Dock har jag aldrig varit med om att platsbytet bjudit sådan show som det ska ha gjort igår förmiddag. Det grämer mig djupt att jag missade mitt barns första trippande steg-i-sättningarna. Jag som ska bli en högst närvarande fader.

I stället får jag händelseförloppet återgivet per sms och telefon. Saknaden är mkt stor. Jag saknar min kära sambo och vårt gemensamma sprattelprojekt i hennes vackra mage ngt enormt. Jag älskar dom båda innerligt, även om man ibland får ta en skopa av graviditetshormonerna. Det hör liksom till. Att bli anklagad för att lukta leverpastej, kebab, mjölk etc. Hur nyborstade tänder och fräsch munhåla man än besitter. Det är helt enkelt sådant man får ta.



Jag minns med glädje tillbaka på kräftskivan vi hade innan jag åkte. Elvis första. Trettio veckor gammal eller -10 veckor ung, beroende på hur man väljer att se det.