torsdag 3 september 2009

Gunvald Larsson kör ”Bugga”

Som nybliven barnvagnsägare går man omedvetet runt och letar tecken. Man scannar av den ständigt rullande barnvagnsomgivningen med hökögon i förhoppning att se nöjda lyckliga föräldrar. Med självförtroende och lätthet hantera fordon av samma märke som vi själva nyligen inhandlat. Har kommit på mig själv med att le och nicka lite extra elitistiskt och igenkännande till dessa mammor och pappor. Som att jag vet, att de vet, ja att vi vet. Skulle de dessutom råka ha samma färg så kan det till och med undslippa: ”vilken fin vagn! Är du nöjd, oj vad den lille verkar trivas?” Och som de små och föräldrarna trivs med dessa vagnar må ni tro.

Inser att mitt beteende är smått sektbetonat. Tror att jag utför denna inofficiella gallup, för att bygga upp mitt självförtroende. Är nämligen rädd att bli mobbad. För på Södermalm så står retro- och andrahandsvagnar högt i kurs. Kommer man rullandes med en funktionell hyperteknologisk ”månlandare” löper man risk att bli hånad. Det har jag i alla fall lite nojigt fått för mig. Men efter att ha vägt för och emot så blev det ett nyinköp. Mest för att vi fått för oss att mkt stöldgods säljs på andrahandsmarknaden och att vi inte ville riska att ge Elvis den starten här i livet. Det kommer säkert bli tufft tids nog. Utan att E. ska behöva börja sina dagar i en hälad vagn.

Så när jag i förrgår spottade en vagngelike på ett utefik i våra ”hoods” så kollade jag grundligt in vagnen och knytet som låg tryggt sovandes och nerbäddat däri. Vagnen hade för övrigt samma färg som vårt vidunder. Mitt stirrande skulle från annan position kunna ha uppfattats som inspanande av modern, men så var nu inte fallet. Jag vänder blicken mot modern och är just på väg att dra igång sektritualen när en snabb maskulin skugga, som måste ha följt mig ut från fiket och de 10 metrarna längs trottoaren på caféts uteservering, dyker upp i ögonvrån. Jag vänder mig om och noterar en reslig, muskulös och sammanbiten Mikael Persbrandt. Han har en fantastisk hållning. Jag tar det säkra före det osäkra. Vänder bort blicken och traskar vidare utan tjafs.




Gunvald Larsson kör alltså ”Bugga”. Mäktigt. Ingen på Söder kommer våga vagnmobbas. För då kommer Gunvald och tar dem - så det så.

1 kommentar:

  1. Er blogg är ju bara helt jäkla underbar. Då undertecknad befinner sig i samma situation med förväntad touchdown när som helst ser jag många mervärden med att följa andra mäns filosofiska betraktelser i ämnet blivande farsa och allt vad det innebär.
    Stort tack!
    /T H Nilsson

    SvaraRadera