Bloggstrejeken över

”Denna blogg är ännu ett tydligt exempel på vart mannens krut läggs, på det matriella kring föräldraskapet. Riktigt sorgligt faktiskt. Saknar något enda inlägg om tankar kring graviditeten, samspelet mellan de blivande föräldrarna och barnet”

Följande lätt kritiska men ack så tänkvärda tuggmotstånd damp ner i inboxen under september och renderade i att vi gick ut i bloggstrejk, jag och min bror. Därav avsaknaden av reflektioner den senaste tiden.

Vi kan villigt erkänna att mycket av vår tid har ägnats åt ”föga intressant” (beroende på läsaren) och högst ovetenskaplig testande och filosoferande runt materiella ting. Som i många fall har gränsat till rena barnsligheter och i de allra flesta fall genomförts med total avsaknad av genusperspektiv.

Vissa av er kanske till och med förfasas; är dessa herrar verkligen mogna, är de där bröderna Höglund verkligen värdiga och redo faderskapet?

Att Elvis kickar, hickar och nu även börjat göra den klassiska teaterövningen ”spegeln” på kvällarna - dvs när man rör med handen över magen så följer boxandet/sparkandet/rumpbuffandet (oklart vilket) inne ifrån magen handens rörelser på utsidan – är inget man riktigt törs stoltsera med. Det är en extremt mysig och häftig känsla, men vi är rädda för att ju mer vi stoltserar och tar det smått overkliga som ett nytt liv innebär för givet desto större blir fallet om något skulle gå fel. För vi är totalt maktlösa och inser att vi från och med nu och livet ut kommer att vara oroliga på ett sätt som vi hittills inte varit i närheten av tidigare.

Vi tror således på ödmjukhet inför livet, uppfostran och samspelet mellan oss och våra livskamrater. Den största orsaken till att vi valt att inte gå in på djupet och beskriva våra respektive förhållanden och hur vi resonerar tillsammans med våra kära livskamrater inför bildandet är familj, är av respekt. Respekt för det privata och det som är vårat.

Våra innersta tankar har vi därför inte för avsikt att lägga upp som smörgåsbord för er andra att avnjuta, kritisera, bedöma eller raljera över.

Om vi är mogna för faderskapet eller ej återstår att se. För oss räcker det att våra respektive tror på oss, att vi tror på dom och att vi tillsammans ser fram emot att bilda familj. Det räcker för oss.

Var är pappan i Barbro Lindgrens Max-böcker?

Barbro Lindgrens insatser för de allra minsta ska inte underskattas. Hon har skrivit en mängd barnböcker som håller hög klass. Samt är även kvinnan bakom den bästa svenska barnskivan genom tiderna, Goda Goda där Jojje Wadenius tonsatt Barbros texter. Men …

En uppmärksam och lätt upprörd fader har hört av sig angående upplägget i Barbros Max-böcker. Han är för närvarande pappaledig med sin dotter. Dagarnas spenderas bland annat med att läsa så kallade ”pappa-pek böcker”. När Barbros Max böcker lanserades i detta format släppte förlaget följande info. ”De populära Max-böckerna har börjat utges i papp-pek, alltså i pekboksformat med tjocka tåliga sidor och rundade hörn, perfekta för småttingarna att själva bläddra i.” Läs – perfekt för småttingar och pappor som bläddrar med ovarsamma korvfingrar.

Så långt allt gott. Men vid en närmare granskning av Max böckerna kan man skönja en gemensam dramaturgi. En dramaturgi som helt exkluderar fadern. Om ni vill läsa Maxböckerna och inte vill höra vare sig hur de eller detta inlägg slutar så rekommenderar jag er starkt att sluta läsa här.

Böckerna bygger alla på ngn typ av konflikt/problem som gör Max ledsen; Max tappar nallen i pottan, bråkar om en leksaksbil, ramlar och slår sig när han ska sträcka sig efter lampan, nappen försvinner etc. Nedan ser ni de tunga Maxtitlarna - som är riktade till barn - tio stycken till antalet.

• Max kaka
• Max balja
• Max boll
• Max lampa
• Max blöja
• Max potta
• Max nalle
• Max dockvagn
• Max bil
• Max napp
  

Max blir alltid ledsen. Hela tio gånger måste han tröstas och få hjälp att lösa sina problem. Gissa en gång i hur många av böckerna som hans ömma fader kommer till undsättning? Just det ingen. Noll gånger.

Mamman är så klart den omhuldande omtänksamma och omhändertagande. Så förvånande?! Samtidigt som min vän läser detta för sin dotter vill hon springa till mamma och bli tröstad, för så är det i boken. Men hur ska det gå till i dagens samhälle? när mamma är på jobbet, vad gör man då? Jo då sjunger man i jämställdhetens namn följande sång tillsammans med sitt barn: ”Mamma kom hem för vi längtar efter dig …..”

PAPPOR FÖRENA EDER!

Gunvald Larsson kör ”Bugga”

Som nybliven barnvagnsägare går man omedvetet runt och letar tecken. Man scannar av den ständigt rullande barnvagnsomgivningen med hökögon i förhoppning att se nöjda lyckliga föräldrar. Med självförtroende och lätthet hantera fordon av samma märke som vi själva nyligen inhandlat. Har kommit på mig själv med att le och nicka lite extra elitistiskt och igenkännande till dessa mammor och pappor. Som att jag vet, att de vet, ja att vi vet. Skulle de dessutom råka ha samma färg så kan det till och med undslippa: ”vilken fin vagn! Är du nöjd, oj vad den lille verkar trivas?” Och som de små och föräldrarna trivs med dessa vagnar må ni tro.

Inser att mitt beteende är smått sektbetonat. Tror att jag utför denna inofficiella gallup, för att bygga upp mitt självförtroende. Är nämligen rädd att bli mobbad. För på Södermalm så står retro- och andrahandsvagnar högt i kurs. Kommer man rullandes med en funktionell hyperteknologisk ”månlandare” löper man risk att bli hånad. Det har jag i alla fall lite nojigt fått för mig. Men efter att ha vägt för och emot så blev det ett nyinköp. Mest för att vi fått för oss att mkt stöldgods säljs på andrahandsmarknaden och att vi inte ville riska att ge Elvis den starten här i livet. Det kommer säkert bli tufft tids nog. Utan att E. ska behöva börja sina dagar i en hälad vagn.

Så när jag i förrgår spottade en vagngelike på ett utefik i våra ”hoods” så kollade jag grundligt in vagnen och knytet som låg tryggt sovandes och nerbäddat däri. Vagnen hade för övrigt samma färg som vårt vidunder. Mitt stirrande skulle från annan position kunna ha uppfattats som inspanande av modern, men så var nu inte fallet. Jag vänder blicken mot modern och är just på väg att dra igång sektritualen när en snabb maskulin skugga, som måste ha följt mig ut från fiket och de 10 metrarna längs trottoaren på caféts uteservering, dyker upp i ögonvrån. Jag vänder mig om och noterar en reslig, muskulös och sammanbiten Mikael Persbrandt. Han har en fantastisk hållning. Jag tar det säkra före det osäkra. Vänder bort blicken och traskar vidare utan tjafs.

Gunvald Larsson kör alltså ”Bugga”. Mäktigt. Ingen på Söder kommer våga vagnmobbas. För då kommer Gunvald och tar dem - så det så.

Nu är den här!

Nu är den här, vårt åk.
Det finns tyvärr inga bepansrade bestyckade vagnar på marknaden ännu. Vilket dessvärre skulle behövas här i storstan. För att uppfostra gemene man. Som överlag ger blanka fan i att landets framtid och blivande maktelit i detta nu rullas fram på gatorna.

Så vår vagn inhandlades efter principen "hellre liten men rapp än stor och slapp". Den kom som utlovat inom 5 arbetsdagar, ca 3000 spänn billigare och 8-20 veckor tidigare än vad samtliga barnvagnshandlare Hufudstaden kunde erbjuda (För ytterligare info läs inlägget: Stockholmsbarnvagnshandlare – skämmes!). Utan att göra för mkt reklam kan jag uppriktigt och ärligt rekommendera http://www.babytrader.eu./ . Babytrader Rules!

Efter att ha monterat ihop vagnen på Ikeamanér, så var det igår dax att testa vagnen i skarpt läge. Har nämligen väntat på regn, för att få testa ordentligt.


Så det var på med regnskyddet och ut och köra. Betyg = Topp

Kontrollera ventilationen så att det inte blev för varmt för den lille. Betyg = Topp

Slutligen hisskontroll; den går med bravur in i en liten storstadshiss. Betyg = Topp.

Jungfruturen kan inte beskrivas som annat än succéartad. Vagnen är en riktig magnet. Vilket jag till min fasa fick uppleva.

En yngre dam spanar in oss på håll från andra sidan vägen. Innan jag hinner reagera har hon korsat vägen och styr med små trippande målmedvetna steg rakt emot oss, mig och Kenyanen. Med uppenbar förhoppning om att få en skymt av den lille. Som tur är hinner jag precis kasta mig in i porten innan det blir konfrontation. Nästa gång den är ute och rullas är det inte med testpilot. Aldrig mer.

Tillbaka till rötterna

Är tillbaka där det en gång började, i Östersund. Det var här jag en gång tog mina första stapplande steg. Under ömt överseende av mina föräldrar. De har bjudit på en hel del högklassigt föräldraskap genom åren, må ni tro. Eller vad sägs om följande facit: Samtliga kottar (jag, brorsan och syrran) har flyttat ut under ordnade former, ingen har rymt. Vi har tillsammans haft nästan inga hål i tänderna alls och har alla lyckats med bedriften att ta körkort. Det kan man inte kalla annat än succé.

Grön sparkdräkt "liten men tuff". Modell: Lumor

Jag har således återvänt till rötterna för att lära av mästarna. Till min stora glädje har de sparat en hel del av min gamla kläder. Vi har förstått att mode är en stor grej i bloggosfären och tänkte därför lägga ut några heta alster.

Då jag själv ej kommer ner i sparkdräkten längre - jag har gått upp en hel del och har kraftig benstomme - så har jag tagit hjälp av Jonkes gamla vapendragare, Waldorfdockan Lumor. Waldorf tänker ni, vad är det för flum? Lumor verkar ju själsbefriad han/hon/det har ju inget ansiktsuttryck? Precis. Waldorfpedagogiken bygger på att fantasin och tänkandet ska stimuleras och just därför har Lumor skapats för att uppfattas som nollställd och själslös. Så att den som leker med Lumor själv får skapa sig en historia. För sådan var tiden när jag och min bror växte upp.


Men om ni frågar Jonke så har Lumor allt. Han/hon/det har bland annat seglat de sju haven, byggt kojor, lyssnat på hawaiimusik i Danmark, bajsat på golvet, varit söderhavskung, tröstat/peppat, fiskat lax i Altaälven, varit på bigaråjakt, beskyddat, dansat lambada i solnedgången samt även hunnit med att kurtisera med en och annan Waldorfdam. "So don't judge the book by the cover". Lumor var, och är fortfarande "the king" i min broders ögon.

Elefantmönstrad body, min gamla favorit.

Ovan ser ni mitt favoritplagg från 1975/76, därav två uppsättningar. Hoppas innerligt att Elvis fortsätter att gro och kicka i 8 veckor till, för att sedan komma ut pigg och kry. Då lovar jag att han/hon ska få överta samma plagg som pappa en gång låg och gjorde armhävningar i.

Klargörande från "En riktig pappa” (Nisse)

Vi har från signaturen ”en riktig pappa” fått ett klargörande mail. Där han i omfattande och indignerade ordalag redgör för tekniken bakom den luktfria bajshinken. Han poängterar att den på intet sätt är banbrytande. Vi misstänker att signaturen ”en riktig pappa” har förflutet på Chalmers eller KTH. Nu jobbar som ingenjör och för närvarande springer mellan blöjorna och nyhetssändningarna för att följa Fugelsangs kommande rymdäventyr. Eventuellt leker ni redan nu rymdfärjan ”Discovery” där hemma, du och ditt barn. Kan det stämma?

Hur som helst är detta uppenbarligen ett ämne som berör och fascinerar. Varför vi har tagit ett publicistiskt beslut att vidareförmedla delar av ”en riktig pappas” redogörelse nedan. (för den som önskar läsa mer se inlägget ”luktfri bajshink – check”).

”Kära broder pappa,

Tack för underhållande och intressant läsning …
.. Ingenting är luktfritt. Men det kan uppfattas som luktfritt om ämnet (grundämne eller ej, samma fysiska princip föreligger) i fråga är hermetiskt förslutet. Sannolikt så försluts blöjan med barnets fekalier inom en stängd sfär varför odörerna stannar inom denna. Således når den aldrig omgivningens luktsinnen och uppfattas som luktfri. Inne i den hermetiskt slutna sfären, det slutna rummet, luktar det dock satan. Det vill jag lova.

Hermetisk förslutning innebär gastät förslutning. Ofta avses luft som gas, till exempel i hermetiskt förslutna förpackningar. Ordet kommer från medeltida alkemi och Hermes Trismegistos.

För recensioner av er Angelcare och ytterligare diskussion om hur det faktiskt fungerar se följande länk:

http://reviews.argos.co.uk/1493-en_gb/3761913/reviews.htm

/En riktig pappa”


Vi tackar ödmjukast för den utförliga förklaring, samt väljer att repetera och illustrera med bilderna nedan.


Hermetiskt försluten = ingen lukt



Ej hermetisk försluten, här illustrerat av renoveringsmännens mulltoa i vår renoveringslägenhet. Vilken var högst temporär och nu är ett minne blott. = lukt

Broder Pappa Recenserar dvd - ”Världen genom barnets ögon” (Nisse & Jonke)

”Världen genom barnets ögon”, ansvarig utgivare Pampers Village (”en plats att växa tillsammans”).

Det är med nyfiken lystenhet och hopp om liv vi bänkar oss i tv-soffan, min bror och jag. Texten på omslaget lovar gott. Dvd:n har tagits fram i samarbete med Anette Karmilof Smith, en internationell expert på barns utveckling. Hon ska enligt konvolutet ha skrivit sju böcker och över 200 tidskriftsartiklar om barns utveckling. Förväntningarna är med andra ord skyhöga.

Men redan vid ankomst till den inledande dvdmenyn börjar vi ana oråd. Det är ljust färgglatt och tillrättalagt. Jingeln ”I feel good no place I rather be” loopas om och om. En överlycklig bebis I pampersblöja skiner i bakgrunden. Ja - vem skulle inte hellre vilja sitta i en blöja om man ändå finge den möjligheten?

Vi erbjuds möjlighet att välja på inte mindre än 18 språk (mandarin är det språk som gör sig bäst). Ingen dogma här inte. Det här är en riktig storproduktion. Pampers produktionsteam har tydligen valt att begränsa antalet versioner som de vill erövra världen med till en. Med Oscarsvinnaren ”Sagan om ringen” som utgångspunkt kan man skönja deras vision med projektet. ”One dvd to rule them all”.

Redan efter den första repliken står det klart. Anette Karmilof Smith har sålt sig själv. Dyrt hoppas vi. För Pampers Village våldför sig på materialet, som till vissa delar faktiskt är bra. Casting av samtliga individer över 15 månader är under all kritik, liksom filmmusiken som uteslutande består av ”I feel good no place I rather be”.

Så står ni ikväll framför dvdhyllan och tvekar mellan bröderna Cohens ”Burned after reading” eller ”Världen genom ett barnets ögon”, så hyr för guds skull inte ”Världen genom barnets ögon”. Ni kommer bara att bli besvikna, den suger.

Slutbetyget = en punkterad barnvagn utan svänghjul på framkammen.

För er som ändå är nyfikna över innehållet följer nedan en kort sammanfattning. Så att ni slipper genomlida.

Del 1, I mörkret – här redogörs för att barnet har känsel och hörsel redan i magen och att det gärna leker och lyssnar till musik. Gissa en gång vilken musik barnet i pampersmagen föredrar? Har Anette verkligen godkänt detta?!

Del 2, Allt är suddigt – här beskrivs barnets begränsade syn, enligt dvd:n 25 cm de första månaderna.

Del 3, Vad är det – saker och ting börjar undersökas med munnen. På så vis bekantar och artbestämmer en liten krabat saker och ting.

Del 4, Babymassage – kan vara skönt för den lille och har bevisats kunna förstärkas dennes immunförsvar. Innehåller även en genomgång av hur man går till väga. Det enda avsnittet som bidrog med ngt som vi inte visste tidigare.