Var är pappan i Barbro Lindgrens Max-böcker?

Barbro Lindgrens insatser för de allra minsta ska inte underskattas. Hon har skrivit en mängd barnböcker som håller hög klass. Samt är även kvinnan bakom den bästa svenska barnskivan genom tiderna, Goda Goda där Jojje Wadenius tonsatt Barbros texter. Men …

En uppmärksam och lätt upprörd fader har hört av sig angående upplägget i Barbros Max-böcker. Han är för närvarande pappaledig med sin dotter. Dagarnas spenderas bland annat med att läsa så kallade ”pappa-pek böcker”. När Barbros Max böcker lanserades i detta format släppte förlaget följande info. ”De populära Max-böckerna har börjat utges i papp-pek, alltså i pekboksformat med tjocka tåliga sidor och rundade hörn, perfekta för småttingarna att själva bläddra i.” Läs – perfekt för småttingar och pappor som bläddrar med ovarsamma korvfingrar.

Så långt allt gott. Men vid en närmare granskning av Max böckerna kan man skönja en gemensam dramaturgi. En dramaturgi som helt exkluderar fadern. Om ni vill läsa Maxböckerna och inte vill höra vare sig hur de eller detta inlägg slutar så rekommenderar jag er starkt att sluta läsa här.

Böckerna bygger alla på ngn typ av konflikt/problem som gör Max ledsen; Max tappar nallen i pottan, bråkar om en leksaksbil, ramlar och slår sig när han ska sträcka sig efter lampan, nappen försvinner etc. Nedan ser ni de tunga Maxtitlarna - som är riktade till barn - tio stycken till antalet.

• Max kaka
• Max balja
• Max boll
• Max lampa
• Max blöja
• Max potta
• Max nalle
• Max dockvagn
• Max bil
• Max napp
  

Max blir alltid ledsen. Hela tio gånger måste han tröstas och få hjälp att lösa sina problem. Gissa en gång i hur många av böckerna som hans ömma fader kommer till undsättning? Just det ingen. Noll gånger.

Mamman är så klart den omhuldande omtänksamma och omhändertagande. Så förvånande?! Samtidigt som min vän läser detta för sin dotter vill hon springa till mamma och bli tröstad, för så är det i boken. Men hur ska det gå till i dagens samhälle? när mamma är på jobbet, vad gör man då? Jo då sjunger man i jämställdhetens namn följande sång tillsammans med sitt barn: ”Mamma kom hem för vi längtar efter dig …..”

PAPPOR FÖRENA EDER!

Gunvald Larsson kör ”Bugga”

Som nybliven barnvagnsägare går man omedvetet runt och letar tecken. Man scannar av den ständigt rullande barnvagnsomgivningen med hökögon i förhoppning att se nöjda lyckliga föräldrar. Med självförtroende och lätthet hantera fordon av samma märke som vi själva nyligen inhandlat. Har kommit på mig själv med att le och nicka lite extra elitistiskt och igenkännande till dessa mammor och pappor. Som att jag vet, att de vet, ja att vi vet. Skulle de dessutom råka ha samma färg så kan det till och med undslippa: ”vilken fin vagn! Är du nöjd, oj vad den lille verkar trivas?” Och som de små och föräldrarna trivs med dessa vagnar må ni tro.

Inser att mitt beteende är smått sektbetonat. Tror att jag utför denna inofficiella gallup, för att bygga upp mitt självförtroende. Är nämligen rädd att bli mobbad. För på Södermalm så står retro- och andrahandsvagnar högt i kurs. Kommer man rullandes med en funktionell hyperteknologisk ”månlandare” löper man risk att bli hånad. Det har jag i alla fall lite nojigt fått för mig. Men efter att ha vägt för och emot så blev det ett nyinköp. Mest för att vi fått för oss att mkt stöldgods säljs på andrahandsmarknaden och att vi inte ville riska att ge Elvis den starten här i livet. Det kommer säkert bli tufft tids nog. Utan att E. ska behöva börja sina dagar i en hälad vagn.

Så när jag i förrgår spottade en vagngelike på ett utefik i våra ”hoods” så kollade jag grundligt in vagnen och knytet som låg tryggt sovandes och nerbäddat däri. Vagnen hade för övrigt samma färg som vårt vidunder. Mitt stirrande skulle från annan position kunna ha uppfattats som inspanande av modern, men så var nu inte fallet. Jag vänder blicken mot modern och är just på väg att dra igång sektritualen när en snabb maskulin skugga, som måste ha följt mig ut från fiket och de 10 metrarna längs trottoaren på caféts uteservering, dyker upp i ögonvrån. Jag vänder mig om och noterar en reslig, muskulös och sammanbiten Mikael Persbrandt. Han har en fantastisk hållning. Jag tar det säkra före det osäkra. Vänder bort blicken och traskar vidare utan tjafs.

Gunvald Larsson kör alltså ”Bugga”. Mäktigt. Ingen på Söder kommer våga vagnmobbas. För då kommer Gunvald och tar dem - så det så.

Nu är den här!

Nu är den här, vårt åk.
Det finns tyvärr inga bepansrade bestyckade vagnar på marknaden ännu. Vilket dessvärre skulle behövas här i storstan. För att uppfostra gemene man. Som överlag ger blanka fan i att landets framtid och blivande maktelit i detta nu rullas fram på gatorna.

Så vår vagn inhandlades efter principen "hellre liten men rapp än stor och slapp". Den kom som utlovat inom 5 arbetsdagar, ca 3000 spänn billigare och 8-20 veckor tidigare än vad samtliga barnvagnshandlare Hufudstaden kunde erbjuda (För ytterligare info läs inlägget: Stockholmsbarnvagnshandlare – skämmes!). Utan att göra för mkt reklam kan jag uppriktigt och ärligt rekommendera http://www.babytrader.eu./ . Babytrader Rules!

Efter att ha monterat ihop vagnen på Ikeamanér, så var det igår dax att testa vagnen i skarpt läge. Har nämligen väntat på regn, för att få testa ordentligt.


Så det var på med regnskyddet och ut och köra. Betyg = Topp

Kontrollera ventilationen så att det inte blev för varmt för den lille. Betyg = Topp

Slutligen hisskontroll; den går med bravur in i en liten storstadshiss. Betyg = Topp.

Jungfruturen kan inte beskrivas som annat än succéartad. Vagnen är en riktig magnet. Vilket jag till min fasa fick uppleva.

En yngre dam spanar in oss på håll från andra sidan vägen. Innan jag hinner reagera har hon korsat vägen och styr med små trippande målmedvetna steg rakt emot oss, mig och Kenyanen. Med uppenbar förhoppning om att få en skymt av den lille. Som tur är hinner jag precis kasta mig in i porten innan det blir konfrontation. Nästa gång den är ute och rullas är det inte med testpilot. Aldrig mer.