Grön sparkdräkt "liten men tuff". Modell: Lumor
Jag har således återvänt till rötterna för att lära av mästarna. Till min stora glädje har de sparat en hel del av min gamla kläder. Vi har förstått att mode är en stor grej i bloggosfären och tänkte därför lägga ut några heta alster.
Då jag själv ej kommer ner i sparkdräkten längre - jag har gått upp en hel del och har kraftig benstomme - så har jag tagit hjälp av Jonkes gamla vapendragare, Waldorfdockan Lumor. Waldorf tänker ni, vad är det för flum? Lumor verkar ju själsbefriad han/hon/det har ju inget ansiktsuttryck? Precis. Waldorfpedagogiken bygger på att fantasin och tänkandet ska stimuleras och just därför har Lumor skapats för att uppfattas som nollställd och själslös. Så att den som leker med Lumor själv får skapa sig en historia. För sådan var tiden när jag och min bror växte upp.
Men om ni frågar Jonke så har Lumor allt. Han/hon/det har bland annat seglat de sju haven, byggt kojor, lyssnat på hawaiimusik i Danmark, bajsat på golvet, varit söderhavskung, tröstat/peppat, fiskat lax i Altaälven, varit på bigaråjakt, beskyddat, dansat lambada i solnedgången samt även hunnit med att kurtisera med en och annan Waldorfdam. "So don't judge the book by the cover". Lumor var, och är fortfarande "the king" i min broders ögon.
Elefantmönstrad body, min gamla favorit.
Åh! Så fint. Ibland är det bra att spara. Och så långa ben redan som liten men tuff.
SvaraRaderaNär det gäller biten om Lumor skrattade jag tills det kom en liten tår.
SvaraRaderaNär det gäller stycket om förstaklassigt föräldraskap håller jag med till hundra procent men rätt ska vara rätt. Jag har haft hål i samtliga tänder och gjort mig skyldig till både en och två rymmningsförsök. Men körkort, se det har jag.
Kärlek/ syrran