(Jonke)

Igår beställdes det en babyracer. Det blev en Emmaljunga citycross, det sägs att den skall vara bra om man bor ute på landet och ska rulla i naturen. Liggdel i knallblått och sittdel i en fin beige färg. Den såg riktigt giftig ut och kändes bra att styra samt lätt att lyfta och fälla. Den är dock ganska så stor så det är väl ingenting för min bror som bor i storstan och rattar bland stekare, stressare och upptagna människor med alldeles för mycket attityd.

Efter ett hett tips ifrån min bror Nisse, funderar jag på att beställa lite härlig barnmusik alá Jojje Wadenius. Jag vet att den musiken lämpar sig bra för barn som förstår, mitt barn är inte fött ännu men jag tänkte att det kan vara härligt för den att lyssna genom mammans mage. Samtidigt tänkte jag passa på att beställa lite klassisk musik, sägs det ska vara bra för utvecklingen och inlärningsförmågan. Övertänd någon?

Att barnet hör och har utvecklat hörsel råder dock ingen tvekan om. På kvällarna brukar jag lyssna och känna efter om det är något drag där inne i mörkret (magen), nästan alltid sparkas det och boxas det lite, men inte alltid. Det är då jag tar fram mitt specialknep, ett knep som borde fungera på alla ofödda bebisar som gillar/inte gillar att bli kallad min lilla groda (groda uttalas med skorrande r, på samma sätt som Katla i Mammas nya kille i P3 skulle ha uttalat det). Sätt munnen mot magen och säg; -hallå min lilla grrroda. Varje gång jag gör det får jag en spark i huvudet, om det är för att bebisen gillar det eller inte har jag ingen aning om.

Nu är det frukost på kontoret. Morsning!