”Denna blogg är ännu ett tydligt exempel på vart mannens krut läggs, på det matriella kring föräldraskapet. Riktigt sorgligt faktiskt. Saknar något enda inlägg om tankar kring graviditeten, samspelet mellan de blivande föräldrarna och barnet”
Följande lätt kritiska men ack så tänkvärda tuggmotstånd damp ner i inboxen under september och renderade i att vi gick ut i bloggstrejk, jag och min bror. Därav avsaknaden av reflektioner den senaste tiden.
Följande lätt kritiska men ack så tänkvärda tuggmotstånd damp ner i inboxen under september och renderade i att vi gick ut i bloggstrejk, jag och min bror. Därav avsaknaden av reflektioner den senaste tiden.
Vi kan villigt erkänna att mycket av vår tid har ägnats åt ”föga intressant” (beroende på läsaren) och högst ovetenskaplig testande och filosoferande runt materiella ting. Som i många fall har gränsat till rena barnsligheter och i de allra flesta fall genomförts med total avsaknad av genusperspektiv.
Vissa av er kanske till och med förfasas; är dessa herrar verkligen mogna, är de där bröderna Höglund verkligen värdiga och redo faderskapet?
Att Elvis kickar, hickar och nu även börjat göra den klassiska teaterövningen ”spegeln” på kvällarna - dvs när man rör med handen över magen så följer boxandet/sparkandet/rumpbuffandet (oklart vilket) inne ifrån magen handens rörelser på utsidan – är inget man riktigt törs stoltsera med. Det är en extremt mysig och häftig känsla, men vi är rädda för att ju mer vi stoltserar och tar det smått overkliga som ett nytt liv innebär för givet desto större blir fallet om något skulle gå fel. För vi är totalt maktlösa och inser att vi från och med nu och livet ut kommer att vara oroliga på ett sätt som vi hittills inte varit i närheten av tidigare.
Vi tror således på ödmjukhet inför livet, uppfostran och samspelet mellan oss och våra livskamrater. Den största orsaken till att vi valt att inte gå in på djupet och beskriva våra respektive förhållanden och hur vi resonerar tillsammans med våra kära livskamrater inför bildandet är familj, är av respekt. Respekt för det privata och det som är vårat.
Våra innersta tankar har vi därför inte för avsikt att lägga upp som smörgåsbord för er andra att avnjuta, kritisera, bedöma eller raljera över.
Om vi är mogna för faderskapet eller ej återstår att se. För oss räcker det att våra respektive tror på oss, att vi tror på dom och att vi tillsammans ser fram emot att bilda familj. Det räcker för oss.
Vissa av er kanske till och med förfasas; är dessa herrar verkligen mogna, är de där bröderna Höglund verkligen värdiga och redo faderskapet?
Att Elvis kickar, hickar och nu även börjat göra den klassiska teaterövningen ”spegeln” på kvällarna - dvs när man rör med handen över magen så följer boxandet/sparkandet/rumpbuffandet (oklart vilket) inne ifrån magen handens rörelser på utsidan – är inget man riktigt törs stoltsera med. Det är en extremt mysig och häftig känsla, men vi är rädda för att ju mer vi stoltserar och tar det smått overkliga som ett nytt liv innebär för givet desto större blir fallet om något skulle gå fel. För vi är totalt maktlösa och inser att vi från och med nu och livet ut kommer att vara oroliga på ett sätt som vi hittills inte varit i närheten av tidigare.
Vi tror således på ödmjukhet inför livet, uppfostran och samspelet mellan oss och våra livskamrater. Den största orsaken till att vi valt att inte gå in på djupet och beskriva våra respektive förhållanden och hur vi resonerar tillsammans med våra kära livskamrater inför bildandet är familj, är av respekt. Respekt för det privata och det som är vårat.
Våra innersta tankar har vi därför inte för avsikt att lägga upp som smörgåsbord för er andra att avnjuta, kritisera, bedöma eller raljera över.
Om vi är mogna för faderskapet eller ej återstår att se. För oss räcker det att våra respektive tror på oss, att vi tror på dom och att vi tillsammans ser fram emot att bilda familj. Det räcker för oss.
